I dag använder olika kliniker, sjukhus och landsting olika journalsystem. Blir man sjuk på ett ställe där man inte vårdats tidigare har vården därför ofta inte någon information. Den kan naturligtvis skickas, men eftersom systemen inte sitter ihop tar det tid, sker i konstiga format och är sällan krypterat.

När man på sina håll skapat datoriserade centrala journalsystem har man trott att man kunnat skydda dem på samma sätt som pappersjorunaler: Genom regler som säger att bara de som vårdar en patient får titta i journalen. Men inget har hindrat andra vårdanställda att gå in och titta i grannars och släktingars journaler. Och det har – naturligtvis – visat sig hända ofta.

Vi behöver därför ett samordnat elektroniskt journalsystem för hela Sverige som samtidigt är konstruerat så att det ger gott skydd för patienternas integritet.

Det kan till exempel ske genom att journalen i normalfallet bara kan öppnas med en nyckel patienten själv har. Är patienten så illa däran att han inte kan göra detta måste personalen naturligtvis få göra en akutöppning. Varje sådan måste då registreras, utredas och efteråt meddelas patienten.

Med ett sådant system är det dessutom lätt för patienter att själva titta i sin journal hemifrån.